Ronja, söstra mi
Så kom vintern till Mattisborgen och Mattisskogen. Rövarna vinterbadar och luskammas och Ronja ger sig ut i skogen på skidor. Men mitt i ett flöj tappar hon skidan och fastnar med foten i ett rumpnissehål. En vildvittra får syn på Ronja och flyger för att hämta sina vildvittresystrar. De ska ta Ronja med till bergen, där hon ska arbeta tills blodet flyter.
Ronja vet att hon inte är det enda barnet i världen. Bara i Mattisborgen är hon det och i Mattisskogen. Men Lovis hade sagt att på andra håll finns det gott om ungar, och en dag ser Ronja något som får henne att häpna. På andra sidan Helvetesgapet sitter någon, ungefär så stor som hon själv, och dinglar med benen över klyftan.
Långt bortom mannaminne har Mattisätten och Borkaätten legat i luven på varann, så när Ronja och Birk möts blir även de omedelbart ärkefiender.
Men när Ronja räddat Birk från att slukas av Helvetesgapet, och Birk räddat Ronja från både de underjordiska och vildvittrorna, blir det plötsligt svårt att tycka riktigt illa om varandra.
