Kajsa Kavat

Kajsa brukar sitta på trappstenen ut mot gatan när man gick förbi. Hon hade de brunaste och gladaste ögon och de rödaste kinder som någon unge någonsin haft”.

”Ur Kajsa Kavat”

Kajsa skulle kallas Kajsa Kavat! Det hade mormor bestämt redan när hon tog hand om henne. Hon var bara tre månader då, men såg redan kavat ut med sina bruna ögon och röda kinder. Kajsa Kavat bor med mormor i det sötaste lilla hus man kan tänka sig, vid en liten backig kullerstensgata i den fattigaste delen av stan. Bakom huset, i den lilla trädgården, brukar Kajsa och mormor sitta och dricka kaffe om vårarna, när det är varmt och soligt. Mormor dricker kaffet, Kajsa, hon bara doppar sockerbitar i mormors kaffe.